Jag är kär
Igår åkte jag till roslagsbro, enbart för att flisan var där. INTE för att det var derby mot rimbo!
Jag saknade henne så otroligt mycket, och även om jag bara vinkade så kändes det underbart.
Jag blev så glad och jag ville bara springa ut på planen för att få en kram innan jag åkte.
Jag saknar, jag längtar, och när jag väl få träffa henne blir jag så glad så att jag inte kan annat än le.
Och jag skrattar, som jag skrattar. Det går inte att göra annat än att skratta i hennes närhet.
Hon sprider en sån glädje, jag kan inte förstå hur hon gör.
Jag har aldrig varit med henne utanför fotbollen, om inte studenten gills.
Och det är så jävla synd! Jag har inte tagit mig tid, men nu jävlar!
Den här sommaren ska jag göra till min och flisans, även om jag jobbar varje dag,
och egentligen inte hinner, så tänker jag göra det iallafall!
Älskade älskade människa. Felicia Törnqvist är min bästa vän!
