ElinJuliaSofieFröjd

Varför kan jag inte bara ge upp?
Inse att det faktiskt inte går, det vet vi båda två.
Innerst inne så har vi förstått att vi är för olika.
Undra hur många gånger jag har sagt till mig att ge upp.
Att det finns någon annan, att jag kommer klara mig själv...
Men det går inte! Det finns ingen annan, jag klarar mig inte själv.
Utan dig vid min sida så fungerar jag inte, du är min drog.
Och ibland hatar jag att det är så, för ingen av oss mår bra av det.
Jag försöker ändra på mig, för din skull, men vissa saker går inte.
Jag är den jag är och jag är som jag är..
Jag önskar att jag inte vore vara som jag är, jag vill vara allt du önskar dig.
Vi har kämpat, men vi båda står nu precis vid kanten av stupet och tittar ner.
Vem av oss kommer hoppa först?