ElinJuliaSofieFröjd

Jag har ont i magen, precis som förut, jag vill inte en gång till...

Jag tycker nog att jag har 2 bästa vänner, som jag tycker lika mycket om!

Erica är den ena. Världens skönaste tjej som jag ALLTID skrattar med, vad vi än gör..
Vi träffades när vi började i gymnasiet och har sedan dess hållit ihop någorlunda :)
Det är henne jag går till om jag har killproblem eller bara är allmänt ledsen över något.
Hon är otroligt bra på att ge tips och råd på hur man ska göra, och jag mår alltid bättre.
Vi är jävligt lika ändå, snuskiga brudar som skämtar och skrattar mest hela tiden.
Vi bjuder alltid på oss själva och vi skäms aldrig över varandra!
Vi träffas inte så ofta just nu pga jobb och att hon väldigt ofta är i stan numera.
Men jag vet att hon alltid ställer upp och finns där för mig, bara ett telefonsamtal bort :)

Den andra är min kära Felicia, världens bästa flisan! :)
Världens gulligaste tjej med världens bästa familj, som jag bara älskar.
Hon känns verkligen som en syster som jag aldrig fick..
Det kan ha gått flera månader, men när vi ses är det som att tiden har stått stilla.
Även om vi bara sitter och tittar på tv när vi träffas så trivs jag så bra i hennes sällskap.
Att få åka hem till henne, Mia och Millan är en av de bästa sakerna jag vet!
Att bli bjuden på god mat, och få sitta och skratta med dem dårarna hela kvällen :)

Ni är dem bästa jag vet, och jag älskar er! <3

Min första kärlek anser jag själv vara Uffe.
Jag var tillsammans med Martin i typ 2 år, innan Uffe, men det var inte riktig kärlek.
Jag var mer kär i kärleken än Martin, och var nog mest glad över att ha någon vid min sida.

När jag träffade Uffe så var det kärlek direkt, och vi började umgås varje dag.
Pirret som jag kände, och glädjen jag kände när vi var med varandra hade jag aldrig känt förut.
Jag kände en otrolig trygghet. En trygghet att det alltid fanns någon som brydde sig och fanns där för mig.
Han torkade mina tårar när jag var ledsen och skrattade med mig när jag var glad.
Han hjälpte mig att klara mig igenom skolan med betyg och var lite som en andra pappa nästan.
Tack vare honom så kände jag att jag klarar mig än vad jag själv hade trott, att jag inte var så dum..
Han gjorde så otroligt mycket för mig den ganska korta tid som vi var tillsammans,
Och vi har gått igenom mycket saker tillsammans som gjort att iallafall jag kommit honom väldigt nära.

Han var den som jag ville dela mitt liv med just då, 19 år och SUPERKÄR!
Tyvärr var vi nog båda lite för unga när vi träffades, och på helt olika ställen i livet.
Vi fungerade helt enkelt inte, tyvärr..

Han kommer alltid att betyda otroligt mycket för mig, och alltid vara speciell!
Jag är jävligt glad över att han är en del av mitt liv idag, och alltid stöttar mig.
Om jag mår dåligt eller har problem, så vet jag att jag alltid kan vända mig till honom.
Han är en av världens bästa killar och den som fångar hans hjärta kan skatta sig lycklig!