ElinJuliaSofieFröjd

Just nu vet jag inte vad jag håller på med, vad mina tankar håller på med.
Jag känner för att vara ensam, få vara själv.
Men tanken på att vara utan dig ger mig ändå panik.
Just nu kan bara en liten grej få mig att falla över kanten.
Det suger, för båda, men det blir så. Jag bryter ihop och blir någon jag inte vill vara.
En surfitta som blir irriterad på minsta lilla. Eller jag kanske är sån?!
Jag är så jävla svår. Jag mår super ena dagen sen kan jag bryta ihop den andra.
Och den här dagen är en dålig dag.
När jag bara kan sitta och gråta och må dåligt fast jag vet inte riktigt varför.
Det jävliga är att jag bara vill att du ska vara här och trösta mig,men det är du aldrig.
Du är långt bort ifrån mig och det gör mig mera ledsen.
Bara att jag skulle få vara nära dig såna här dagar skulle få mig att må bättre.
Du får det att kännas bättre med bara din närhet, en gåva du måste ha.
Du behöver inte ens säga något, bara hålla om mig.
Ingen skulle kunna klara av att leva med mig, jag är för komplicerad.