mmm

Jag hatar att höra din röst och veta att du är så långt bort.
Jag hatar att känna att du förmodligen inte saknar mig,
att du inte längtar efter att få hålla om mig, som jag gör.
Kanske att du gör det, men då är du bra på att dölja det..
Jag hatar att jag inte kan prata med dig som förut.
Det gör ont att vi knappt hörs och att du inte vill veta vad det är.
Jag förstår dig, en jobbig gråtande elin med bara en massa problem,
hur fan kan man orka med det?! Det gör inte jag, jag hatar mig själv..
Hela jag håller på att gå under..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0