ElinJuliaSofieFröjd

Börjar så otroligt bra. Vi ska till blidö och får skjuts dit, skönt.
Kommer fram, lägger drickan på kylning, och fixar och donar.
Äter god mat, trevligt folk, femkamp och fotboll osv..
Uffe och jag tar en paus och går ner till bryggan.
Underbart vackert, solen börjar går ner mot trädtopparna.
Jag sitter där och tänker; det kan inte bli bättre än såhär, fan vad underbart!
Men bara någon timme efter vänder precis allt.
Och jag kan inget annat än att känna skuld. Jag såg det, jag såg!
Jag såg, jag kände att något var fel, men jag gjorde ingenting!
Även om det var något i mig som sa; följ efter, gör någonting Elin.
Man borde gå på magkänslan, varför lyssnade jag inte på den?
Det är såna här saker som jag får men för livet av, seriöst!
Som får mig att ligga vaken extra länge på nätterna, som gör att jag sover dåligt.
Och hur ska någonting som det här försvinna från mitt minne och min näthinna?!
När jag var yngre så fick jag låna en sån där jojjo, som hon hade lånat av en av sina kompisar.
Den delades på mitten och det var ett faktum, den var förstörd och jag kunde inte sova på flera månader.
Och jag är verkligen allvarlig! Jag kunde inte sova, jag tänkte på det hela tiden!
Det var en sketen jojjo på 20 spänn kanske som jag låg sömnlös över då.
Hur länge kommer det ta innan jag kan sova den här gången?
Och hur lång tid kommer det att ta innan bilderna, tankarna på vad jag kunde gjort,
och på vad som kunde ha hänt att försvinna? Kommer dom någonsin att göra det??
Jag har en stor klump i magen, lite ont i hjärtat, och tårar som bränner i mina ögon.