ElinJuliaSofieFröjd

Det känns som att hjärtat försöker ta sig ut,
som att det försöker pressar sig ut ur mig.
Smärtat är verkligen olidlig!
Det gör så ont så att även om jag lovat mig själv,
så kan jag inte hålla mig från att gråta ändå..
Jag vill skrika tills luften i mina lungor tar slut,
och då vill jag skrika lite till!
Bilder passerar, minnen koms ihåg,
och jag önskar att inget av dom fanns.
För det gör så ont, och mina tårar bränner sig fram.
Något som jag trodde var så rätt, blev helt jävla fel!