Andnöd.

Det känns som att jag sakta dör inombords,
jag får svårare att andas för varje sekund.
En enda tanke på dig får mig att för en sekund sluta andas.
Jag kvävs av sorgen när jag tänker på oss.
Jag ser hela tiden ditt ansikte i min näthinna,
dina vackra ögon och ditt underbara leende..
Tårarna bränner i ögonen hela tiden!
Jag faller, ser du inte? Ser du inte att jag sakta försvinner?
Tar du emot mig precis innan jag slår i marken, eller är det kört för mig?
Att man kunde känna sig så ensam som jag gör nu.
Jag skulle ge vad som helst för att få känna dina händer mot min kropp!

Jag orkar snart inte mer, hör mitt rop på hjälp..

Kommentarer
Postat av: Angelica Tillaeus

Tja Elin :) Jag har dig länkad i min blogg, kunde vara snällt om du kunda lägga in en länk till mig också! Kram

2008-05-12 @ 17:16:20
URL: http://nittioetttolvtjugofyra.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0