ElinJuliaSofieFröjd

Nu vet jag precis hur det känns när allt hopp slocknar,
hur det känns när hjärtat krossas och dör inom dig.
Jag har aldrig någonsin känt det förut, var jag inte kär innan?
Det finns nästan inget värre än att veta att för varje dag som går,
så blir den du älskar mindre och mindre kär i dig tills han inte är det alls..
Du vet det egentligen från dagen han gör slut med dig,
men du går ändå och hoppas att han inser att han inte borde gjort det,
även om du vet att han är en sån som hellre är helt ensam..
Man blir ganska dum i huvudet av kärleken, inte bra när man är det iallafall..
Och inte nog med det så går jag och oroar mig varje sekund över att farfar ska dö.
Den jag har sett upp till sen jag i princip föddes, som har fått mig att skratta,
som hela tiden tryckt i mig att höken är död, som jag sovit bredvid på kvällarna.
Inte nu, inte nu när jag redan har förlorat min bästa vän och stora kärlek.
Tanken på att behöva gå igenom det utan dig, som skulle göra saken ännu värre,
får mig att bli fruktansvärt rädd. Hur skulle jag kunna klara det utan dig,
när jag knappt tror att jag skulle klara det om jag hade dig..
Jag är en riktigt dum tjej, som älskar någon alldeles för mycket!
Jag kommer aldrig att hitta någon som vill stanna kvar hos mig