Varför?

Varför ska mitt liv vara så meningslöst!?
Så fort det börjar kännas som att det går framåt,
dyker det upp något annat skit igen..
När jag äntligen kände att jag klarar det.
Efter att ha funnits där för dig av precis samma anledning,
så står jag nu själv på benen som inte orkar hålla mig uppe längre..
Visst, det har inte gått lika långt än, men det gör ont ändå!
Men jag fanns där innan det gick så långt också.
Dödsannonsen sitter vid rosorna jag fick av dig..
Han får bara inte försvinna från mig just nu, helvete!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0