<3

Jag hade glömt bort hur det kändes att inte gå med en klump i magen.
Jag hade glöm bort hur det kändes att faktiskt vara glad.
Det kommer alltid att saknas något, det vet jag.
Men jag får leva med det, jag lär mig leva med det mer för varje dag..
Och jag kommer alltid att vara ledsen över det,
men jag tänker inte låta det förstöra mitt liv som förra gången.
Min bästa vän har försvunnit och jag undrar ibland hur du mår.
Och jag undrar om du tänker på mig också ibland..
Jag saknar att höra ett lycka till, att bli retad och få se dig le.
Men bilden av ditt leende bär jag med mig i mitt minne och tar fram det ibland.
Du är inte bortglömd, du är bara undangömd, i en egen plats i mitt hjärta.

Imorgon ska jag ta första steget mot att ta körkort, det känns så skönt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0