ElinJuliaSofieFröjd

Just nu känns allting otroligt tungt och jag oroar mig för en massa.
För mig rygg, kommer den blir bra eller tvingas jag sluta med det jag älskar?!
För skolan, hinner jag färdigt med allt i tid eller misslyckas jag med den?!
För mitt körkort, kommer jag att kugga och pappa har lagt ut pengar i onödan?!
För jobb, kommer jag hitta ett jobb efter sommaren eller kommer jag bara gå hemma?!
För min insida, kommer jag att bli riktigt glad igen och komma över det som varit?!

Idag tog jag ändå ett stort steg och ringde någon jag saknat.
Jag har inte velat ringa, vill inte vara i vägen mera.
Men nu kände jag bara att jag behövde, jag behövde dig.
Du har varit en trygghet för mig i snart 2 år, någon som funnits där.
Jag behöver den tryggheten, du är den enda som känns bra att prata med.
Du är den som känner mig bäst, som vet hur jag är och hur jag fungerar.
Som min älskade Lasse säger;
Du är en tröst för gråtna ögon, du är min fallskärm när jag faller om natten

Det är en bit av mig som fattas, du fattas i mitt liv.
Min bästa vän! Men jag vet att det inte går, och det gör ont.